Hur vetenskaplig är dietistutbildningen?
Gårdagens nyheter om Socialstyrelsens beslut angående läkaren Annika Dahlqvists GI-kostråd till diabetiker fick stora rubriker i nästan alla tidningar. Kul. För jag tror alltid att någon ny diabetiker kan få upp ögona för vad de borde och inte borde äta.
Som jag skrev igår tror jag inte alls på konceptet att varva mackor med insulinsprutor. Det kanske håller blodsockret på rätt nivå men är knappast nyttigt för hjärta och hjärna.
Bakgrunden till Socialstyrelsens utredning är att Annika Dahlqvist anmäldes 2005 till Socialstyrelsen av två dietister som ansåg att hon gav ovetenskapligt grundande kostråd. Vad är då egentligen en dietist och hur vetenskaplig är deras egen utbildning?
Arbetsförmedlingens beskrivning av yrket ser ut så här:
Dietisten är expert på vad människor bör äta för att förebygga, lindra eller bota sjukdomar.
Som dietist ger du råd om lämplig mat till de patienter som bör ha speciell kost på grund av någon sjukdom, till exempel diabetes, sjukdomar kring hjärta/kärl, allvarlig njursjukdom, mag-tarmsjukdom, undernäring eller övervikt. Att förändra kosten kan också lindra symtom till exempel vid allergi eller förebygga sjukdom eller obehagliga symtom.
Eftersom hur vi mår ofta är ett direkt resultat av vad vi stoppar i oss är det en ganska tung roll att få komma med råd till folk med allvarliga njursjukdomar, hjärtsjukdomar samt diabetes. Kosten kan hjälpa eller stjälpa. Vad grundar sig då dietistens råd i för utbildning?
Dietistutbildningen i Sverige är en högskoleutbildning på 3 till 4 år. Mig, personligen, säger detta faktum dock inte så mycket. Jag tycker att det finns många utbildningar som i Sverige ligger under universitet och högskola, som i andra länder skulle klassas som vanliga postgymnasiala utbildningar. I de flesta andra länder skiljer man på akademisk utbildning och yrkesutbildning. För mig har detta ingenting med snobbism att göra. Det är inget fel på yrkesutbildningar. Där får man lära sig hur man utför ett visst yrke. I en akademisk utbildning handlar mer om ett (kritiskt) förhållningssätt till tidigare, nutida och framtida forskning.
Vilken vetenskaplig grund vilar dietistutbildningen på? Jag undrar framför allt eftersom det oftast är dietister som hävdar att råden om lågkolhydratkost till diabetiker inte är vetenskapliga och det var den påstådda bristen på forskning kring Annika Dahlqvists kostråd som låg bakom dietisternas anmälan.
Studera.nu har en beskrivning av dietistutbildningen där en utvärdering av utvärdering av utbildningen tas upp. Bland annat skriver man att ett problem inom flera utbildningar var bristen på lärare med erfarenhet av forskning. Det var så komiskt att jag var tvungen att sätta texten i fetstil.
Enligt studera.nu läser man läser man under dietistutbildningen hushållsvetenskap, kostvetenskap, kostekonomi och måltidskunskap, klinisk nutrition och nutrition. Ursäkta mig, jag gör mitt bästa för att inte raljera, men dessa ordval? Vad är hushållsvetenskap?
Det roliga är att Restauranghögskolan i Grythyttan (ligger under Örebro universitet), som i mina ögon har ganska mycket cred, kallar sin kurs för måltidskunskap, inte måltidsvetenskap.
Jag kan inte påstå att jag minns i detalj minns vad jag fick lära mig när jag pluggade på universitet. Den viktigaste behållningen var dock ett kritiskt förhållningssätt till teorier, för det mesta här i livet är teorier och inte några exakta sanningar. När det gäller dietisterna känns det som om de fått lära sig vissa fakta, men helt utan det vanliga akademiska ifrågasättandet. Saker och ting ÄR på ett visst sätt. Den akademiska jargongen “Å ena sidan… å andra sidan”… känns långt borta.
En annan sak man får lära sig på universitet är att söka och ta reda på information (och förhålla sig kritiskt till den). Den kunskap man har idag om kolhydrater och diabetes fanns kanske inte när många av dagens dietister fick sina utbildningar. Men det handlar ju inte om vad man får lära sig på skolbänken. Lärandet och sökandet efter information är livslångt. Att en dietist vägrar lära sig mer om low carb är som att en programmerare som fick sin utbildning under 1980-talet skulle fastna i stordatormiljön och vägra ta till sig nya programspråk. Varför? Det finns liksom ingen anledning.
(DN) Socialstyrelsen backar om fet mat till diabetiker
(SVD) Kontroversiell GI-läkare frias
(TV4 Nyheterna) “Fett är inte farligt”
Bevisat: GI helt ofarligt
[...] av arne9 på 18 januari, 2008 Läste ett intressant resonemang om dietistutbildningen och dess eventuella brist på vetenskapligt [...]
GI och LCHF är inte samma sak, det är ´synd att alla Gi-förespråkare påstår att Annika är en GI-läkare. Det är inte så att SoS sagt att det är fritt fram för GI, det sades att LÅGKOLHYDRATkost var ok att prova. Visst har GI en del poänger, men inte så stora för just diabetiker, det räcker inte med ett lågt GI för den gruppen.
Vissa människor har otroligt lätt för att gå upp i vikt, för dessa är det LCHF som gäller, inte GI. För den friska med lite för stor trivselvikt, är GI utmärkt. Men lär Er alla skilja på LCHF och GI, det är inte sammma sak.
Hej Vikingmormor!
Jag har just blivit medlem i forumet Kolhydrater i Fokus och satt lustigt nog precis nu och följde debatten om skillnaden mellan GI och LCHF. Jag tenderar att hålla med dig.
Jag har själv reagerat på att det är så mycket kolhydrater i många GI-metoder. Jag tycker att det snudd på humbug att tala om “GI-våfflor” när det de enda man gör att byta ut vetemjölet mot dinkelmjöl och sockerfri sylt. Det är ju fortfarande en måltid som består än väldigt hög andel kolhydrater, om än långsamma sådana.
Jag tror dock inte att det finns någon seriös GI-metod som förespråkar att man ska äta mängder med långsamma kolhydrater.
Dessutom är glykemiskt index i sig missvisande eftersom det ju egentligen är glykemisk belastning som är det intressanta måttet. Begreppet har dock nu blivit så inarbetat att jag tror man även fortsättningsvis kommer att använda det. Jag tror inte begreppet GB, glykemisk belastning, kommer att vinna mark i första taget.
Resonemanget kring varför jag inte använder begreppet LCHF i rubriken om Annika Dahlqvist är ganska långt och har inte så mycket med mat och hälsa att göra så jag tror jag tar det i forumet KolhydrateriFokus istället.
Du skriver:
“Det är ju fortfarande en måltid som består än väldigt hög andel kolhydrater, om än långsamma sådana” i din kritik mot att kalla low-carb för GI. Det du beskriver med våfflorna ÄR just GI. Själva långsamheten i kolhydraterna är GI. Om man börjar skära ner på kolhydrater är det low-carb, eller som vi säger LCHF.
Hej Theresa!
Jag tror inte det finns någon exakt vetenskaplig definition av begreppet “GI” utan alla har nog sin egen personliga tolkning.
Min personliga tolkning av det här med dinkelpannkakor och våfflor är att det är en felaktig föreställning om hur man ska äta, iallfall om har problem med blodsockret och vill stabilisera det.
För mig innebär GI att man äter kolhydrater, även långsamma sådan, restriktivt och att man istället försöker välja mer protein och fett.
Man kan ju gå efter internationell praxis, i vilken man äter samma fördelning av makronutrienter (kanske till och med mindre fett) och kolhydrater med lågt GI. Om man istället ser till GL, vilket är glykemisk belastning, kan man säga att mat med färre kolhydrater har lägre GL. Så man kan kalla low-carb låg-GL. Men GI i sig är ett index, och sanningen är att många som följer GI äter mer kolhydrater eftersom annan mat (proteiner och fett) inte finns med i listorna, och då undviker man det. Du kan ju titta på GIs hemsida, där kanske står något. Jag hävdar fortfarande att det är vilseledande.
Det är mycket som förenar GI och low-carb.
Vill man se olikheter så bör man se att Socialstyrelsen säger kohydratfattig kost ner mot 10e%.
Cochranes stora genomgång handlade om kost med låg glykemisk balastning som anses bäst för att gå ner i vikt.
LCHF i svensk tappning finns ingen klar definition på. Annika Dahlqvist har sin med relativt lågt kolhydratintag och i det närmaste normalt fettintag och totalt sett mycket lågt kaloriintag.
Sedan finns Skaldeman och Litsfeldt som förespråkar ett extremt lågt kolhydratintag och ett mycket högt fettintag.
Jag tycker GI-metodens steg 1 med max 20 g kolhydrater är utgångspunkten. Den sammanfaller ju också med Atkins fas 1.
Atkins är lchf internationellt sett. Millioner människor gör Atkins.
Atkins är också vetenskapligt utvärderat.
Vill man pröva andra metoder med mycket lågt kolhydratintag och mycket högt fettintag får man väl göra det, men det är inte vetenskapligt utvärderat.
För mig är low-carb att äta hälsosamt. Det vet jag är Ola Lauritzsons också. Våra bästa GI-recept är en mycket bra bok, som jag själv har haft mycket glädje av.
Low-carb och GI behöver inte vara så olika.
Skillnaden går mot de högkolhydratdieter som finns och som tyvärr de flesta dietister förespråkar, liksom Livsmedelsverket.
De anser ju inte ens att det är något problem med socker och stärkelse. Det är för att man äter för mycket man får för högt blodsocker.
Där finns mycket opinionsarbete och upplysningsarbete att göra.
Angående den vetenskapliga nivån på dietistutbildningen.
I dagens dietistutbildning ingår förutom ovan nämnda kurser även kurser i anatomi och fysiologi, biokemi och livsmedelsvetenskap med laborationer i näringsanalys osv.
Alltså finns en stor, högst vetenskaplig grund, för fortsatta diskussioner vidare om dagens kostråd. Och tvärtemot vad många kritiker påstår, finns det inte inom dietistprogrammet, (eller något annat seriöst programm) någon ABSOLUT sanning. (för allt är väl bara sant tills någon bevisar motsatsen?) Däremot får man lära sig att kritiskt granska och lära sig söka uppdaterad och vetenskapligt baserad forskning. Så att klanka ner på en hel yrkeskår anser jag ytterst oetiskt, för så länge forskarna inte kommer med något bättre…
Oetiskt? Är det senaste mode-kängan för att avfärda någon?
Om de nu får lära sig att det inte finns någon absolut sanning, hur kommer det sig då att nästan ingen dietist som talar i det offentliga talar sig varm för något annat än SLVs rekommendationer? För om man granskar forskningen (och inte bara det strömlinjeformade som man får via SLV) så finns där många rön och resultat som inte stärker kostrekommendationerna. Är det månne grupptrycket? Det som görs i och med att dietisterna uppmanas att inte gå på föreläsning av Mary Enig eftersom denne förespråkar mer fett i kosten? Det är inte upp till dig att svara på, men att ifrågasätta dietistutbildningens vidsynthet tycker jag är förnuftigt, och inte “oetiskt” eller något annat modeord. “Kränkande” kanske?
Hejsan!
Innan du svänger om vad som är vetenskapligt eller inte så tycker jag du ska läsa NNR och lära sig söka på pubmed där du kan få den senaste vetenskapen i näringslära. Efter det kan du läsa på vad pseudovetenskap är för något och sen jämföra det med Annika som passar in på alla punker av vad som definierar pseudovetenskap. Att du går ner i vikt av att äta mycket fett betyder inte att det är den hälsosamma vägen att gå, jag hoppas bara att din kropp klarar av allt det fettet och att du slipper dö i förtid av hjärt-kärlsjukdom, cancer etc… vilket vetenskapen starkt associerar med högfettsdieter. För övrigt så har socialstyrelsen inte gett annika dahlkvist rätt att praktisera den pseudovetenskapliga kostrådgivningen på sjuka patienter. Vad de godkänt är att hon i forskningssyfte kan pröva sådana dieter på friska individer, det är en stor skillnad där.
Angående tidigare inlägg, javissst finns det forskning som visar vad man vill. Vad dietister lär sig är att kritiskt granska den aktuella forskningen för att kunna avfärda sådana ovetenskapliga råd som Annika ger. Tror du att de som jobbar på Livsmedelsverket är helt bakom? Det är Sveriges främsta experter som utformar SLVs råd och Annika tillhör inte dem.
Läs vetenskapen innan ni snackar om vad som är vetenskapligt!!! Tråkigt att så många låter sig luras av gurun Annikas råd, jag har läst mycket på hennes blogg, och hon hävdar att de seriösaste studierna inte ens existerar.. snacka om att blunda för det man inte vill se.
Ett till tips, en snabb hint så ni kan skilja på GI och högfettsdieter.
Man mäter blodsockerkurva på en referensprodukt (vitt bröd eller glukoslösning) samt testprodukten, beräkningen går till som följer:
10 försökspersoner efter 1 natts fasta är standard hos University of Sydney (som är störst på GI-forskning). 50g KH och blodsockerprov under 2h var 15e eller 30e minut (referensmängden måste vara samma som testmängden)
mät blodsockerkurvans area i förhållande till fasteglukoset, dividera med referenskurvans area och multiplicera med 100 så har du fått fram GI
Det är sant att fett kan sänka GI, men det är också sant att mer fett över rekommendationerna som förespråkas här är ett ohälsosamt sätt att sänka GI på. Livsmedelsval och måltidskomponering på ett hälsosamt sätt är den rätta metoden. GI säger 0 och ingenting om hur “nyttig” mat är. Men kan vara intressant om man vet hur man ska använda det.
Hur vetenskapliga är förresten de GI-tabeller du har här på sidan? blodsockersvar skiljer sig ofta med 100% mellan olika individer, så jag hade varit skeptiskt till att använda vilken GI lista som helst. Eller jag behöver ingen GI lista eftersom jag äter nyttig mat.
Du kan sänka GI på kalaspuffarna med hjälp av isterfett, och vallaa.. snart är du fet, har cancer och en hjärtattack.
Vill du äta korrekt så tycker jag du ska plocka fram dina kunskaper om kritiskt tänkande som du skriver att du fått från universitetet.
Ska också förklara för dig vad hushållsvetenskap innebär. Både livsmedelsvetenskap, matlagningsteknik och måltidsordning utgör alla viktiga och konkreta kunskaper om mat och näring som är viktigt för dietister eftersom de faktiskt ska översätta vetenskap till hur du beter dig i köket, bästa måltidordning, bästa livsmedel, alternativa livsmedel, hur steker du för att inte förstöra fettet? eller kokar för att behålla mest näring? etc… De kunskaperna är lite “öronmärkning” för dietister och något som näringsfysiologer saknar… näringsfysiologerna är bättre rent fysiologiskt än dietsiter men har inte samma kunskap om hur man översätter vetenskap till livsmedel och sånt som är viktigt för en patient som rent praktiskt ska förändra sin kost.
Du kan emaila mig om du är så intresserad av dietistutbildninge, jag tycker det är så tråkigt att folk blir lurade av sådana här hemsidor som verkar finnas i massor. Allt på grund av pseudovetenskapliga gurus som t.ex. Annika. Som folk följer eftersom hon erbjuder enkla kortsiktiga vägar till att bli smalare. Men det är väl mänskligt? Man tror på det som passar ens livsstil bäst. Det är enklare att smälla i sig massa fett än att lära sig det vetenskapliga underlaget som finns (som för övrigt kan vara tvetydig och kräver kritisk inställning för att kunna tyda på ett bra sätt)
Vill bara be om ursäkt för mitt tidigare inlägg som var lite fel. Nu har jag granskat socialstyrelsens beslut mer noggrant, och hon får praktisera råden på sjuka patienter, fast som forskning och hon kan inte göra det hur som helst.
Oavsett så säger litteraturgenomgång att det helt saknas långsiktiga studier i förhållande till diabetes rörande annikas råd. Däremot så finns det gott om studier som visar diverse livsfarliga tillstånd som kan uppkomma av en sådan diet.
Jag tror att Annika bara är så glad över att hon gått ner snabbt i vikt på ett enkelt sätt så att hon som andra pseudovetenskapliga gurus helt enkelt blundar för den relevanta forskningen.
Ser att du länkat till expressen, dn etc… de brukar inte vara de bästa på att tolka vetenskap. Bara ett tips, använd pubmed för att söka vetenskap istället för expressen. Expressen är ju lite som den gamla tidningen “en ding ding värld”.
Leave your response!
Om matohalsa.se
Recent Posts
Blogroll
Tags
Aftonbladet Årets kvinna Annika Dahlqvist diabetes dietister GI gi-pizza gi-recept glykemiskt index kostråd koststudier lchf low carb protein snabba kolhydrater Socialstyrelsen studieMost Commented